Te har sitt ursprung i Kina och med det följer många legender om hur teet började drickas, det sägs att kejsare Shen Nung år 2737 f Kr. var den första att upptäcka denna dryck. Den vanligaste legenden handlar om ett misstag då det i kejsarens kopp ramlade ner ett teblad varav kejsaren fattade tycke för smaken och drycken te uppstod. Det vi helt säkert vet idag är att te är en mycket populär dryck med långa traditioner i många länder. Te sägs vara den andra mest druckna drycken i världen, efter vatten då förstås.
Mycket av den kunskap om odling från forna Kina och de sorters te som tillverkades har tevärlden fått ifrån den första boken om te, som skrevs av Lu Yu som levde mellan år 733 - 804. Te var en uppskattad dryck hos de buddhistiska munkarna. Lu Yu adopterades och växte upp bland Zen buddhistiska munkar och utvecklade ett mycket stort intresse för te som vid denna tid hade blivit en mycket populär dryck. Han studerade te och skrev därpå sin bok. Många av de tesorter som idag finns att handla i Kina och i vårt sortiment finns omnämnda i denna bok.
Vitt te har sitt ursprung i Kina. Det tvistas om när det vita teet började produceras. Idag tillverkas vitt te från Kina till största del i Fujian provinsen, men flertalet andra provinser och länder tillverkar idag vita teer, till exempel Indien och Nepal. Olika länder har lite olika syn på vad klassificeringen innebär. Produktionen av vitt te som endast består av handplockade outslagna ludna teblad - Yin Zhen, Silver Needles bör innefatta att teet torkas i solen och därav stoppas oxideringen. En viss oxidation sker till skillnad från Grönt te. De exklusivaste vita teerna från Kina innehåller endast de outslagna tebladen och med större inblandning av större teblad sjunker priset på teet. De billigare teerna såsom Pai Mu Tan, White Peony innehåller en inblandning av större teblad och priserna kan gå allt från mycket dyrt till ett relativt billigt te. De vita teer man i normalfallet kan finna i tepåsar är sällan något annat än dammrester av billigt te, vilket lätt kan ses när en tepåse isärplockas.
Detta vita teet består endast av de outslagna fjuniga tebladen. Tillverkas traditionellt antingen i Fuding eller i Zhenghe. Det finns teer med samma utseende som inte är vitt te. Kultivarer som oftast används till tillverkningen av teet är Fuding Da Bai alternativt Zhenghe Da Bai (Da Bai = Stor Vit) De högsta graderna av teet plockas per hand på våren, när solen står högt på morgonen. Detta för att bladen ska ha låg fuktighetsgrad.
De vita teerna är generellt milda i smaken. Ju yngre teblad som används till tillverkningen av teet desto mildare är smaken. I de kinesiska vita teerna märks ofta en smakton som påminner om nöt med en mild sötma.
Vitt te har i studier påvisat en hög andel EGCG antioxidant, större andel än grönt te. EGCG har varit föremål för en mängd studier vars innehåll går att finna på nätet.
Den gula färgen är en kejserlig färg, och de historier som finns om detta tillverkningssätt menar på att förfarandet går tillbaka i tiden till det te som tillagades speciellt för kejsaren och hovet. Processen för de flesta gula teer liknar den vid tillverkning av grönt te, men teet genomgår en särskild torkningsfas som ger teet dess unika smak. Torkningsfasen är längre än för grönt te och det är här det gula teet får sin gulaktiga färg. Processen kan tillämpas på olika typer av teer likt Jun Shan Yin Zhen som närmast är ett vitt te eller Huang Da Cha som är närmast ett högoxiderat oolong te.
Vid tillverkning av grönt te avbryts oxideringen (ofta kallad fermentering i tespråk) av teet genom upphettning. Upphettningen sker genom en torrstekning, ångning eller upphettning i ugn. Detta är vad som åtskiljer teet tekniskt ifrån ett oolong te eller ett svart te där man låter teet oxidera till en högre grad. Grönt te har mer och mer vunnit sin popularitet i Europa och många människor har upptäckt grönt te inte endast för sin nyttighet utan för dess fantastiska smak. Skillnader i smak mellan vad som kallas för grönt te är enorma. Exempel på mycket kända gröna teer från Kina är Lung Ching, Long Jing och Tai Ping Hou Kui, men de gröna varianterna är otaligt många och med varierande kvalitet. Samma namn betyder inte samma te och det finns inte heller en gradskala man kan lita på.
De flesta gröna teer kommer ifrån Kina eller Japan, även om större delen av Asien mer eller mindre har en viss produktion. Kinesiska och japanska teer skiljer sig mycket i smak. Detta beror på till stor del på att teets produktionsmetod skiljer sig. Det kinesiska teet torrsteks i regel medan det japanska teet i regel ångas. Exempel på japanska teer är Sencha, Matcha och Gyokuro, men billiga Sencha teer ute i handeln är ofta kinesisk Sencha. Det gröna teet tillagas med en temperatur mellan 50 - 85 grader, bereder man teet för starkt blir teet beskt.
Oxideringen avbryts mitt emellan svart och grönt te, beroende på sort av Oolong. Oxideringen på ett oolong te kan variera mellan 15 - 70%. Namnet oolong, Wu Long betyder svart drake på kinesiska. Historierna om namnet är flera, en handlar om en man vid namn Wu Liang som upptäckte oolong teet genom att han distraherades av en hjort, glömde teet och då han kom ihåg teet hade det redan börjat oxidera. Andra historier antyder till utseendet av teet, svart med en form av en drake. Oolong teets historia går tillbaka till början av Qing dynastin där den tros ha haft sin början i Wu Yi Bergen, Fujian provinsen i Kina. Taiwan, som en gång i historien tillhörde Fujian provinsen är mycket kända för dess välsmakande Formosa oolong varianter. Oolong te spreds till Taiwan så sent som på 1800 talet. Oolong te tillverkas i Wu Yi, Feng Huang i Guangdong, Anxi, Taiwan, men även andra provinser i Kina. Även Vietnam och Thailand producerar oolong teer, ofta är det inflyttade kineser som startat odlingar. Teer i Wu Yi följer det traditionella sätt att producera oolong, med mörka teer som rostas, medan det i Anxi och Taiwan mer och mer övergått till lättoxiderade teer. Mörka Wu Yi oolong teer som rostats på traditionellt vis är lagringsbara mellan 3 - 5 år. Efter detta måste teet rostas om för att åter kunna lagras.
Det som vi i Europa kallar för svart te, kallas för rött te i Kina då man anser att färgen av teet är röd, Hong Cha. För denna typ av te, full oxidering har skett. Tebladen utsätts för luft och vissnar i en kontrollerad process, vilket medför att teet får en mörk färg. Svart te tros ha sitt ursprung i Wu Yi bergen i Fujian provinsen i Kina, och det första svarta teet tros vara Lapsang. Svart te produceras på många håll i Asien och Afrika, och stor produktion av billigt svart te sker främst i Indien och Sril, Lanka - Ceylon. Detta te saluförs som oftast i tepåsar och massproduceras. Svart te är det te som dricks mest i Europa medan grönt te dricks mest i t.ex. Kina och Japan. Variationen av de svarta tesorterna är lika varierande som gröna tesorter. Svarta teer bereds på hög temperatur mellan 90 - 100 grader.
står för Crush Tear Curl, detta är en metod för att tillverka te där teet går igenom en maskin som krossar bladen. Metoden uppstod under andra världskriget för att teet skulle ta mindre plats. Detta är den process som har använts mest i Indien och Sri Lanka. Fördelen med metoden är ett te som upptas snabbare i vattnet och därav lämpligt som påste. Teet tar mindre plats. Nackdelen är att teets naturliga arom försvinner vid tillverkningen.
Liknande som C.T.C som står för Lawrie Tea Process, bladen hackas sönder med en maskin med roterande blad.
Tebladen är till större del hela beroende på resten av tillverkningsprocessen.
Skrivs även som PUER, PU’ER. Pu-erh te är ett te som har tusenåriga traditioner i området kring Sydvästra Kina, koncentrerat till Yunnan provinsen i Kina. Tillverkning av Pu-erh nämns redan i den första boken som skrevs om te i Kina av Lu Yu, tillverkningen går till på samma sätt än idag. Det är även här en del forskare tror att teet hade sin uppkomst för mer än 5000 år sedan, runt det tropiska området i det som idag kallas för Pu’er ( Simao ) och runt Xishuanbanna. Yunnan provinsen består av det största antalet minoritetsfolk i Kina. Dai, Han, Naxi, Bai och Yi folket har sin hemvist i området. Teet var en viktig handelsvara och färdades långa sträckor som sträckte sig från Sichuan, Yunnan ända till Qinghai Tibet, men sträckningar av vägen fanns till Burma och Thailand, Lhasa till Nepal och Indien, Vietnam och även till Mongoliet. En kommersiell sträcka blev till, på kinesiska kallades sträckan för "Chamadao" och är det som vi kallar för tevägen, ”The horse Tea Road”. Vägen hade en sträckning på över 4000 km runt svåra bergspass i området. Det berömda smörteet i Tibet görs just av Pu-erh te, salt och jaksmör och är en del av den tibetanska basfödan än idag.
Te är organiskt materia. Vid förvaring av te finns ett antal parametrar som påverkar hur länge du kan förvara ditt te utan avkall på smaken. Teet tappar i lukt och smak, och förvaras det fel tappar teet alla dess egenskaper. Ett te ska så gott som det går hållas borta ifrån: Luft, lukt, ljus och fukt. Det te som är mest känsligt för förvaring är grönt te, därefter vitt te, oolong och till sist svart te. Te ska inte förvaras i papperspåse eller i viss typ av plast. Teet drar åt sig all lukt omkring sig vissa sorters plaster lämnar efter sig en lukt i teet. Håll teet borta från solen då teet är känsligt för temperaturändringar och inte bör utsättas för ljus. Viss typ av te går väl att förvara i vakuum men med andra tesorter är detta inte lämpligt. Detta eftersom tebladen går sönder av trycket. Det bästa sättet att förvara teet är alltså en lufttätt luktfri teburk fylld till bredden med te förvarad i ett svalt utrymme med en jämn temperatur borta från ljus. De silver tepåsar av plast som vi använder för våra premium teer är en bra tepåse som kan återförslutas och minimalt med luft kommer in.
Rummet ska vara torrt och isolerat från andra lukter. Teet ska hållas borta från solljus. Pu-erh ska inte förvaras lufttätt eftersom teet då inte fortsätter att mogna! Anledningen till att luften ska vara torr är att om du förvarar teet i en högre luftfuktighet så mognar teet snabbare. Pu-erh mår dock bättre av att lagras långsammare för dess smak. Svart Pu-erh tjänar i regel inte lika mycket på lagring som en grönt Pu-erh te gör. Detta eftersom det svarta Pu-erh teet snabbmognats genom en process.
Man ska inte se graderingar av te som något som förklarar kvalité på te, graderingarna är ett ganska missförstått ämne. När det gäller graderingar på svart te, handlar de faktiskt enbart om att beskriva teets blad, den säger ingenting om hur teet har förvarats, om det är bra eller ens om det smakar gott. Vid gradering av oolong. grönt, gult och vitt te så handlar det oftare om en gradering kopplad till smaken, men olika länder har olika graderingstyper, olika producenter graderar olika.
P: Pekoe - mindre blad, mindre fina blad än OP
PF: Pekoe Fanning - minsta grad, damm
BOP: Broken Orange Pekoe - brutna blad är om bladen av minsta storlek
OP: Orange Pekoe - långa blad, huvudgraden i Ceylon
FP: Flowery Pekoe - ihoprullade blad
FOP: Flowery Orange Pekoe - blad och topp i rätt dimension
GFOB: Golden Flowery Orange Pekoe Broken - brutna blad FOP
GFOP: Golden Flowery Orange Pekoe - unga toppar FOP
TGFOP: Tippy Golden Flowery Orange Pekoe
FTGFOP1: Finest Tippy Golden Flowery Orange Pekoe, Grad1 - mycket fin FOP
SFTGFOP1: Super Fine Tippy Golden Flowery Orange Pekoe, Grad1 -bästa FOP
Ett te som är tippy innehåller många ludna toppar
Golden betyder att teet innehåller unga ludna toppar.