Pu-erh te är ett enormt populärt te i Kina både som en dryck och som en medicin. I Väst är teet ofta känt som ett kinesiskt bantningste. En mängd myter omsluter detta te, och dess historia går tusentals år tillbaka i tiden. Yunnan, området där Pu-erh te har sin härkomst, tros av många forskare och historiker vara vaggan till hela den första kultiveringen av te.
I Kina anses Pu-erh teet främst vara välgörande för matsmältningen och för att motverka förgiftningar, toxiner. Teet anses renande för kroppen och därmed effektivt mot baksmälla.
I väst har Pu-erh te främst förknippats med viktminskning, bantning och även om modern forskning uppvisat att en viss positiv effekt finns som främjar viktminskning så gäller detta likväl grönt te och även andra teer från teplantan.
Pu-erh tillverkas i regel av den bredlövade kultivaren Camellia Sinensis var. Assamica, och tillverkningen av Pu-erh teet och lagringen gör att teet skiljer sig ifrån andra teer både i smak och innehåll. Det är Pu-erh teets medicinska egenskaper som gör att teet i väst blivit känt som som ett kinesiskt bantningste.
Modern forskning visar att Pu-erh te sänker LDL kolesterolvärden och blodfetter. Mest forskning kring te och dess hälsoeffekter koncentrerar sig på EGCG. EGCG är en stark antioxidant teer innehåller och som uppvisat en mängd nyttiga egenskaper för hälsan, men te innehåller även en mängd andra substanser än EGCG som tillsammans ger teet dess smak och effekter.
Teet stavas "P'u-erh" enligt Hanyu-Pinyin som är det system som idag är det mest använda systemet för att omvandla kinesiska tecken till det latinska alfabetet. Andra välkända stavningar är Puer, Pu-er, Puer och Puerh.
Pu-erh te traditioner går tusentals år tillbaka i området kring Sydvästra Kina, koncentrerat till Yunnan provinsen i Kina.
Tillverkning av Pu-erh nämns redan i den första boken som skrevs om te i Kina av Lu Yu på 700 talet och tillverkningen går på många håll till på samma sätt än idag
Det är även runt det tropiska området i Xishuanbanna en del forskare tror att teet hade sin uppkomst för mer än 5000 år sedan.
Xishuangbanna (Sipsongpanna) är ett tropiskt område i Kina och ligger på en lägre höjd än stora delar av Yunnan provinsen. Xishuangbanna gränsar till Laos och Burma. I Xishuangbanna bor flertalet minoritetsgrupper. Ett av dessa är Dai folket, en minoritetsbefolkning med en kultur och buddhism liknande den Thailändska.
Historiskt i Xishuangbanna har man använt de ”Sex berömda historiska tebergsområden” (Six Famous Tea Mountains) att referera till som ursprunget till det bästa Pu-erh teet.
Dessa teberg har ändrats och de 6 berömda tebergen är idag inte samma berg som det historiskt varit. Dessa sex berg är nu: Yiwu, Youle, Menghai, Nannuo, Jingmai och Bulang.
Dessa berg är ursprunget till mycket högkvalitativt te, men flertalet andra berg finns i området med kvalitativa teer. Det finns 26 bergsområden i Xishuangbanna.
Yunnan provinsen är den provins som består av det största antalet minoritetsfolk i Kina. Dai, Han, Hani, Yi, Lahu, Bulang, Jino, Yao, Miao, Bai, Naxi och diverse andra etniska minoriteter har sin hemvist i området. Det är minoritetsfolken som efter tusenåriga traditioner odlar, plockar och tillverkar te i de olika bergsområdena.
Teet var historiskt en viktig handelsvara och färdades långa sträckor som sträckte sig från Sichuan, Yunnan ända till Qinghai Tibet, men sträckningar av vägen fanns även till Burma och Thailand, Lhasa till Nepal och Indien, Vietnam och även till Mongoliet.
En kommersiell sträcka blev till, på kinesiska kallades sträckan för "Chamadao" och är det som vi kallar för tevägen, ”The horse Tea Road”.
Vägen hade en sträckning på över 4000 km runt svåra bergspass i området.
Pu-erh teets unika pressade form tros ha blivit till för att underlätta de långa transporterna, och efteroxidering tros ha skett genom den långa tiden det tog att färdas sträckan från en punkt till en annan.
Pu-erh te är en del av det dagliga livet i Tibet än idag.
Det berömda smörteet i Tibet görs oftast av Pu-erh te, salt och jaksmör och är en del av den tibetanska basfödan än idag.
Tibetaner är kända för att dricka kopiösa mängder av te, med upp till 40 koppar te om dagen.
Många försäljare gör gällande att Pu-erh te består av vilda, eller förvildade teträd, men de flesta Pu-erh teer görs idag av tebuskar. Endast en minoritet av alla Pu-erh teer består av förvildade teträd, och nästan inga av vilda teträd. De flesta tillverkare är ärliga om teets innehåll, men ofta är det flera mellanhänder innan teet hamnar hos konsumenten.
Pu-erh anses bäst lagrad, men lagringen märks främst på Grön Pu-erh, där teet uppnår en mildare smak för varje lagringsår. Smaken är individuell, och lagringen märks olika mycket på olika sorter.
Se vårt breda sortiment av Pu-erh teer: Pu-erh tesortimentI svenska förhållanden i en bostad mognar teet relativt långsamt, men bostaden är väl lämpad för ändamålet.
Teet brukar sägas vara optimalt lagrat efter mellan 15 – 20 år, men man vill inte heller ha ett överlagrat te som istället mattar av i smaken.
Ett dåligt te blir inte bra bara för att det lagrats. Teet ska vara gjord av äkta soltorkad Mao Cha. Det förekommer sorter där teet torkas i ugn, och detta anses ogynnsamt för lagring.
Tebuskar
Största delen av Pu-erh teer du finner i handeln tillverkas av vanliga tebuskar av kultivar Da Ye.
Förvildade teträd
Detta är tebuskar som en gång övergivits, och nu förvildats och blivit teträd. Man finner teträd ända upp till tusen år gamla, som plockas på teblad för att tillverka Pu-erh te. Dessa teer besprutas inte då träden naturligt är motståndskraftiga och de ofta växt utan tillsyn i hundratals år. Smaken från varje träd skiljer sig åt något.
Vilda teträd
Detta är träd som anses ha uppkommit vilt av sig själva utan någon tillsyn av människor. Mycket få teer görs av äkta vilda teträd.
Pu-erh tillverkas av Mao Cha. Mao Cha är grönt te, te där tebladen hettas upp, rostas för att stoppa oxideringen. Därefter torkas teet i solen. Det är viktigt att teet torkas i solen för dess lagringsegenskaper. När teet är färdigt används antingen Mao Cha som färdig produkt till lösvikts Pu-erh, eller pressas till kakor.
Tesorten som används är till skillnad från de flesta kinesiska tesorter Sinensis var. Assamica.
Det finns idag två typer av Pu-erh teer. Den ena sorten kallas för rå Pu-erh, raw Pu-erh, sheng Pu-erh, green Pu-erh.
Detta är det ursprungliga och traditionella formen. Ren Mao Cha används som bas. Då teet lagras genomgår teet en oxideringsfas. Teet förändrar smak och färg med åldern och blir mildare och mörkare.
Smaken på varje sort och även på varje kaka skiljer sig åt beroende på vilket te som använts och hur teet har lagrats. Se avsnittet om lagring.
Den svarta varianten kokas inte som ett av namnen antyder, men teet genomgår en särskild process som får teet att verka som en grön Pu-erh som lagrats till sin fulla lagringstid.
Teet snabboxideras.
Processen uppfanns 1972 av Meng Hai Tea Factory och Kun Ming Tea Factory. Tekniken var en förfining av den våtrumsteknik som förfalskare av Pu-erh använde för att få en ung Pu-erh att likna ett lagrat Pu-erh te.
Själva teet odlas ofta familjärt av Yunnans minoritetsfolk. Mao Cha säljs ofta i lösvikt, och pressningen i sin tur sker ofta i små fabriker som endast sysslar med pressning av kakor på beställning.
Ofta är dessa familjära företag att föredra, då kvalitén ofta är bättre än vid masstillverkning av större fabriker.
Typexempel på dessa är Da Ye (fd. Meng Hai Tea Factory), Kunming Tea Factory. Tidigare stämplades teerna med China National Native Produce & Animal Byproducts Import & Export company, då dessa fabriker var statsägda. Idag är detta privata bolag.
Tillverkningen i dessa sker på en mer löpande band princip.
Recepturer har förr tillämpats av dessa tillverkare, där årtal och grad av te gått att utläsa ur receptur numret.
Detta nummer består av fyra siffror:
#7262
Första två siffrorna är året då receptet kom till, den tredje siffran är graden på tebladen och fyran är tillverkaren av kakan.
Plockning
Teet har plockats av teplockare, och samlats upp för att hetta upp teet. Teet får inte lämnas för länge efter att det plockats, annars börjar teet att oxidera.
Upphettning
Oxideringen av teet stoppas genom upphettning, och detta är vad som gör teet grönt.
Teet upphettas antingen per hand i stora stekpannor liknande wok, eller i maskin. Den handgjorda varianten är att föredra, då temakaren får en större kontroll över processen.
Rullning
Teet rullas i en rullningsmaskin.
Torkning
Teet torkas i solen, en process nödvändig för teets åldringsprocess.
Ångning
Rätt mängd te stoppas i ett tygstycke, och ångas några sekunder. Ångningen förändrar teets karaktär något, mildar av skarpare toner i smaken. Tekakor i form Bing innehåller traditionsmässigt 357gram.
Större tekakor finns på 400gram, men även upp till flera kilo.
Pressning av kakor
En del av pressningen sker idag fortfarande per hand, eller fot egentligen. Tygstycket passas vidare till en mästare på att pressa kakor som stoppar teet i en pressform, och rullar runt med foten för att få ett jämnt tryck över hela kakan. Innan detta sker ångas teet i några sekunder.
Pressningen är en viktig process, och för att kakan ska anses vara optimalt pressad ska pressningen vara jämn över hela kakan och kanterna ska helst inte smula sönder.
Inte alla kakor pressas för hand, och pressmaskiner används i vissa fall. Nackdelen med den maskinella metoden är att tekakan blir hårdare pressad, och teet mognar långsammare vid lagring.
Ett bra tecken vid teodlingar är då man kan se insekter runt och på teodlingarna. Risken är mindre att kemi har använts.
Pu-erh kakor finns i följande utföranden:
Bing Cha
Tuo Cha
Zhuancha – Brick
Jincha – Mushroom
Fangcha – Square
Även andra former används. Det tillverkas stora mynt, och tavlor av Pu-erh te. Dessa teer är mest för syns skull, och inget att ha i tekoppen.
Traditionellt sett tillverkas inte omslagspappret av papper. Det tillverkas av bark växandes i närheten av Dai folkets hemvist. Det är Dai folket som står bakom tillverkningen av omslagspappret, wrapper.
Det tillverkas genom att de skär av barken, löser upp barkens fiber genom att bada det och lösgöra det i vatten i flera dagar.
När detta gjorts, så lägger man barken i stora kar, och fibrerna fångas upp genom ett nät i en ram. Sedan läggs ramarna ut i solen för torkning.
Det är en fördel att ha lika stora bitar av teet, då olika storlek ger olika beredningstider. En hammare är inte ett lämpligt verktyg för ändamålet.
För att öppna en Pu-erh kaka kan man lämpligtvis använda en Pu-erh kniv, eller någon annan typ av kniv.
På kortsidan av kakan stick in kniven. Ett par centimeter längre bort, stick in kniven återigen och upprepa detta tills du har kakan i två lager. Nu är det lättare att bryta loss lika stora hela stycken utan att behöva använda våld och få kakan att smula sig.